Klockan 16.20 år 1992 ramlade jag ur mammas mage. Inte för jag minns nått, men det lär ha varit rätt så kämpigt..
Nu är jag ändå här och har växt till mej ska jag ta vara på tiden och, det lilla jag kan, påverka världen till det bättre.
Min fritid går åt till träning och en smula musik men också mina snälla små kompisar.
1 kommentar:
Det känns som om du blir mer och mer militant för varje dag som går :P
Träffas nån dag kanske? Du kommer ju inte på skuj längre... kram
Skicka en kommentar