Klockan 16.20 år 1992 ramlade jag ur mammas mage. Inte för jag minns nått, men det lär ha varit rätt så kämpigt..
Nu är jag ändå här och har växt till mej ska jag ta vara på tiden och, det lilla jag kan, påverka världen till det bättre.
Min fritid går åt till träning och en smula musik men också mina snälla små kompisar.
Taizé, har aldrig träffat på underbarare plats. En blandning mellan Nagilima och en härlig Harry Potter värld. Alla dessa underbara människor, saknar er massa!!
1 kommentar:
Roligt att du kommit hem, men du kan väl svara på sms lite oftare.
//Pappa
Skicka en kommentar