6 aug. 2008

Fallskärmshoppning

I lördags åkte pappa, Charlotte, Rasmus och jag till Feringe, som ligger utanför Ljungby. Jag och Charlotte skulle hoppa fallskärm. På förmiddagen hemma var det skitväder och det såg ut som om det inte skulle bli av, men när pappa och jag målade taket såg jag senare att killen från fallskärmsklubben hade ringt och sagt att vädret började se bättre ut och att det kunde bli av. Galet vad glad jag blev, så det var bara till att hoppa in i bilen och ge sej av:)
Vi kom fram dit vid klockan 16 och då var det precis ett par killar som hade hoppat, sen blev det vår tur. Först gick de igenom hur vi skulle göra och vad vi skulle tänka på. Vi fick overaller och sen gick vi mot planet. Det var ett litet plan, men som rymde nio hoppare. Det var bara jag och Charlotte som skulle hoppa tandemhopp, de andra var duktiga och skulle gör någon formation under hoppet.

Vi kom upp på 1000m då den första hopparen hoppade, sen kom vi upp på 3400m då de tre formationshopparna hoppade och direkt efter det var det min tur. Först fattade jag inte det, jag trodde att vi skulle åka högre upp, men vi hasade oss fram till kanten. Det blåste en hel del där uppe kan jag ju säga, men det var en härlig känsla. Jag satte mej i knät på killen jag skulle hoppa med och vi satte oss med bena utanför planet. Jag lutade mej bakåt och satte in bena under planet, så som vi hade fått instruktioner att göra. Sedan så gungade han framåt och på andra gunget hoppade vi.
Jag har faktiskt aldrig varit med om häftigare känsla. Det var seriöst det bästa jag någonsin gjort. Det bästa av allt var lätt frifallet. När det var 1700m kvar fälldes fallskärmen upp och vi seglade och kunde föra ett normalt samtal, vilket vi inte kunde under frifallet.
Landningen gick jättebra och jag skulle inte tveka en sekund på att göra om det. Vi kom ner glada och nöjda och det var en fantastiskt kick. Man tänker inte på att det kan vara farligt, allt är ju farligt på sitt sätt så det här var lätt värt risken. Jag är brutalt glad att det bev av för att det är en obeskrivlig känsla och jag är sjukt taggad på att gå en utbildning nästa vår och ta fallskärmsceritifikat.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Själv tyckte man då att fallskärmshopp var sjukt tråkigt utan någon spänningskänsla alls xD

Anonym sa...

Lotta goes fallskärmshopparN:D:D det har alltid velat prova på det måste jag göra snart :D jag lovade ju att skriva eller hur :)

Erik Schyberg sa...

Oooo... sjukt häftigt. Det ska jag göra själv någon gång. Har intalat mig det sedan jag såg Band of Brothers. Helst utan tyskt luftvärn siktandes på mig.